. .
Vi använder cookies för att förbättra din upplevelse av vår webbplats. Genom att surfa vidare accepterar du dessa cookies. Läs mer om de cookies vi använder och hur du hanterar dem.

Viltpolicy

Skogsskötseln och viltet

Viltet är en del av skogens produktion. Ägaren kan tillgodogöra sig denna resurs i form av egen rekreation och kött i det egna hushållet eller för avsalu. Ägaren kan också tillgodogöra sig viltresursen genom utarrendering av jakten. Önskan om viltproduktion kan stå i konflikt med önskan att producera virke. Principiellt borde det därför vara markägarens eget avgörande av i vilken utsträckning han vill tillgodogöra sig skogen genom produktion av virke eller genom produktion av jakt och vilt.

Viltet känner emellertid inga fastighetsgränser utan är en gemensam produkt från ett större område. Därför kan avvägningen mellan virkes- och viltproduktion inte avgöras från en ägares utgångspunkt (om inte fastigheten är mycket stor) utan en avvägning måste ske med hänsyn till en mängd ägares intressen.

Det är Mellanskogs uppgift att tillgodose medlemmarnas intressen bl.a. genom att verka för god skogsskötsel på ekologisk grund och för en ökad lönsamhet i deras skogsproduktion. Detta innebär bl.a. att Mellanskog skall verka för en balans mellan skogs- och viltproduktion som för skogsägaren innebär möjlighet att välja trädslag efter skogsmarkens förutsättningar, möjlighet till kvalitetsproduktion när övriga faktorer är gynnsamma för detta, och att huvudstammar som står kvar till senare gallringar och slutavverkning endast undantagsvis är drabbade av svårare viltskador.

Skador av älg

Älgen är den viktigaste skadegöraren i våra tall- och björkungskogar. I vissa fall kan även skador genom barkgnag på medelålders gran uppträda lokalt, men fortsättningsvis behandlas endast skador i ungskogar. De viktigaste typerna av skador är: vinterbetning av tall och björk varvid toppskotten förstörs eller stammen bryts barkgnag på ungskog av tall med stamskador som följd försommarbetning av tall varvid de nyskjutna årsskotten äts upp sommarbetning av löv, lövrepning.

Skador av rådjur

Rådjurets skador på skogsföryngringar består främst i betning av knoppar och klena kvistar på framför allt tall och gran. I vissa fall kan hela plantan betas av och innebära plantans död, i andra fall kan sidogrenar överleva och bilda en ny stam. Upprepad betning är vanlig och kan medföra att plantan får ett buskigt växtsätt.

Råbockens fejning av yngre träd kan lokalt förorsaka avgång, men i en i övrigt god föryngring har detta vanligen mindre betydelse.

Skador av kron- och dovhjort

Inom Mellanskogs område finns kronhjort i Mälardalsområdet. Kronhjorten förorsa-kar lokalt stor skada genom barkgnag i medelålders granskogar och i vissa fall även yngre tallskogar.

Dovhjorten förekommer ibland i större grupper och kan då lokalt förorsaka skador, men dessa är vanligen av mindre allvarlig art.Övriga viltarter

Hare, tjäder, vildsvin och andra viltarter kan även förorsaka skador i skogsbruket.

Mätning av skogsskador orsakade av älg

Under 1990-talet tillämpades en modell för mätning av viltskador som byggde på en uppskattning av betestrycket på ett flertal arter. Denna metod hade många fördelar, men gav inte något bra mått på i vilken omfattning skogen skadades.

Därför rekommenderar Mellanskog nu användning av en skadeinventeringsmodell enligt den princip som nu utformats av Skogsstyrelsen. Modellen bygger på mätning av färska tekniska stamskador på tallhuvudstammar. Med kunskap om hur många år beståndet befinner sig i älgbetningshöjd samt det minsta antal oskadade huvudstam-mar som krävs när beståndet växer ur älgbeteshöjd (ca 5 m) kan man bedöma hur stor andel av tallhuvudstammarna som årligen kan tillåtas bli skadade.

En fördel med modellen är att den arbetar med lätt mätbara faktorer, inte tar hänsyn till negligerbar betning och att den mäter de skador som är intressanta sett ur skogs-ekonomisk synpunkt.

Mellanskog mål är att antalet huvudstammar med tekniska skador i rotstocken en-dast undantagsvis överstiger 20 % av totala antalet huvudstammar när beståndet läm-nar älgfarlig ålder. För att målet skall uppnås krävs normalt att andelen färska skador ligger under 2 % av antalet huvudstammar.Reglering av viltstammarna

Viltstammarnas storlek är det enskilt mest avgörande faktorn för i vilken utsträckning viltskador uppträder i bestånden. En väl avpassad avskjutning är av grundläggande betydelse. Olika viltvårdande åtgärder kan få effekt endast om det råder rimlig balans mellan viltstammarna och skogsbruket.

Frågan om viltstammarnas storlek är väl avvägd bör i första hand avgöras lokalt. Ut-över skadeinventeringar kan avskjutningsstatistik, älgobs och lokala erfarenheter tillmätas intresse.

De avskjutningsregler som tillämpas i jakten är av stor betydelse för om avskjut-ningsmålen skall kunna uppnås. Detaljregleringar beträffande ålders- och könsfördel-ning samt hornbegränsningar kan innebära svårigheter att uppnå önskad avskjutning. Även dessa frågor bör diskuteras i lokala samråd mellan skogsägare och jägare.

Sbo-styrelsen för fram markägarnas synpunkter

För Mellanskogs räkning är det sbo-styrelsen, som i första hand är ansvarigt för att markägarnas synpunkter förs fram i de lokala samrådsgrupper som etablerats mellan jägar- och markägarorganisationer. Mellanskogs styrelse har rekommenderat att för-troenderådet utser särskilda jaktvårdsombud, vars uppgifter framgår av Mellanskogs förtroendemannahandbok. Bland uppgifterna ingår att delta i de lokala samrådsgrup-pernas arbete. Varje representant i samrådsgrupperna har rätt att få avvikande upp-fattning noterad i det protokoll som samrådsgruppen sänder till länsstyrelsen.

En god balans mellan viltstammarnas storlek och skogen som födoresurs är av avgö-rande betydelse för möjligheterna att hålla viltskadorna på en rimlig nivå.

Viltvårdande åtgärder i skogsbruket

Exempel på hänsyn till vilt vid skogliga åtgärder:

  • God naturhänsyn gynnar i allmänhet även viltet.
  • Kantzoner mot åker, sjöar och vattendrag samt impediment är viktiga viltbiotoper.
  • Småbiotoper som alkärr, smärre blötmarker och liknande har stor betydelse för många viltarter.
  • Hyggesrensning i slutavverkning och underröjning i gallring bör inte göras mer genomgripande än vad som krävs med hänsyn till avverkningens genomförande eller föryngringens krav.
  • Flisning av GROT bör undvikas under fåglarnas häckningstid. I stället kan ensta-ka rishögar lämnas kvar som häckningsplats för tjäder och skydd för andra djur.
  • Markberedning bör så långt möjligt utföras under hösten eller före den huvudsakliga häcknings- eller yngelperioden

Åtgärder för ökat foderutbud

  • Välröjda lövbestånd skapar en för viltet värdefull undervegetation.
  • Vid tidiga röjningar i tallbestånd kan röjstammarna toppas för att skapa lämpligt foder.
  • Röj inte bort redan betade stammar, de utgör en ofta prioriterad födoresurs, som minskar betning av tidigare oskadade stammar.
  • Utglesning av skogsbryn kan öka den fodermängd som produceras där.
  • Lövskog som avverkas under vintern ger ökat foderutbud i form av grenar med attraktiv bark, klenare kvistar och knoppar som utgör värdefullt foder.
  • Även frötallar som avverkas vintertid ger värdefullt fodertillskott väg- och dikeskanter samt kraftledningsgator kan skötas med sikte på produktion av värdefullt foder.
  • Anlagda viltåkrar är ytterligare en möjlighet att öka den tillgängliga fodermängden.
  • Stödutfodring med högkvalitativt foder, t.ex. ensilage eller bra hö, kan avleda betestryck från känsliga planteringar.

Detaljerade råd om möjligheterna att öka foderutbudet kan inhämtas från Skogsstyrelsens häfte "Viltet & skogen", som ingår i studiekampanjen Grönare Skog.

Skydd mot viltskador

  • Olika mekaniska och kemiska skydd har prövats som skydd mot viltskador. uthägnad med nätstängsel ger ett gott skydd mot viltskador. Nackdelen är dels att det är kostsamt att såväl sätta upp som ta ner, dels att det i vissa fall kan innebära risker för viltet.
  • Kemisk behandling har enligt många erfarenheter visat sig effektiv mot rådjur. Skyddsförmågan mot älg är bristfälligt känd.
  • Att fästa en bit frystejp i toppen på en planta har i många fall visat sig skydda toppskottet mot betning av rådjur.
  • Många andra skyddsmetoder har prövats med varierande framgång.

Älg.

Mellanskog ska verka för en balans mellan skogs- och viltproduktion. Läs mer om viltskador på Skogsstyrelsens hemsida.